Kloka ord, för länge sedan glömda.

Idag när jag stod och diskade mindes jag hur min pappa brukade säga till mig "Man ska inte försöka hoppa över hinder man inte är framme vid, för då orkar man inte hoppa alls när man väl kommer fram"

Ändå sitter jag här idag och är som jag är. Hopplöst neurotisk. Om det fanns ett världsmästerskap i att hoppa över hinder man inte var framme vid så skulle jag ha väggarna fulla av guldmedaljer. För varenda liten avklarad sak på min lista poppar det upp en ny grej jag måste komma ihåg att inte glömma.

Vinterdäcken sitter på bilen, helt enligt planerna. Nu måste jag bara komma ihåg att få kollat ringtryck och spårdjup på dem ifall det skulle bli snöstorm nästa vecka. Alla vet att inga, eller väldigt få, däckfirmor har öppet en söndag klockan halv 8. Ändå sitter jag här och tänker intensivt på att komma ihåg att INTE glömma det!

OM jag sedan mot förmodan skulle glömma att tänka på att inte glömma att få det fixat kommer jag genast istället att tänka på att jag inte får glömma att jag måste packa innan vi åker. Och att jag måste skriva färdigt hemtentan. Och gå på seminariet. Och skriva ett reaction paper.

Det absurda i det hela är att det är mer än två dagar kvar att greja allt det där på, seminariet är t.o.m schemalagt, ändå tror mitt stackars lilla förvirrade psyke att allt kommer falla i total glömska om jag inte sitter och tänker konstant och koncentrerat på ATT jag ska göra det.

En tröst är dock att det verkar som om de flesta människor är mer eller mindre tokiga, på sitt eget patenterade sätt. "Utan tvivel är man inte klok", som Tage Danielsson så klokt sa.

Jag tror att min hjärna behöver lite förströelse. När man är upptagen med att spöa ogres i en datorgenererad låtsasvärld har man inte tid att repetera hopp över hinder som ligger flera dagar fram i tiden.

Häpp!