Det här inlägget har jag väntat på att kunna skriva...

...men det har inte varit dags förrän idag. Idag är det nämligen säkert och klart.

Jag har fått jobb. Jag är så himla glad.


Från och med 10:e augusti kommer jag arbeta som konsult på en avdelning för samhällsplanering. Jag är deras "konstvetarkompetens", katten bland hermelinerna, om du så vill. Mina kollegor är nästan uteslutande ingenjörer, dom riktigt "flummiga" är landskapsarkitekter. Och så... jag.

Den där sommaren när jag gick till studievägledningen för att jag var så TRÖTT på att stå i butik och bli skälld på fick jag en lapp med humanisthumlan på. Den förklarade hur humanisthumlan egentligen har för små vingar, men utan att nån riktigt förstår varför eller hur så flyger humanisthumlan ändå. Fram tills idag har jag sett det som en fyndig, småmysig metafor, men kanske utan egentlig förankring i verkligheten.

Men nu sitter jag ändå här, humanist och med vingar som är för små. Innan sommaren är slut kommer jag ha provflugit klart och ger mig ut på riktigt. DET är inte så lite häftigt.

Jag trodde jag skulle fått veta idag.

Men så blev det inte. Och som vanligt är jag svartsynt snarare än positiv.

Min vana trogen tror jag alltid det värsta...att jag inte skulle hoppats...att jag bara lurat mig själv. Att NU kommer det i alla fall skita sig.

Troligen kommer det lösa sig. Och gör det inte det så går inte världen under med ändå...eller nåt.

Men fan, jag kan väl få lov att SURA lite!

Jag har fått erbjudande om...

...anställning efter min praktik tar slut i Juli.

Eftersom inga papper är skrivna och inte kommer bli heller än på några månader försöker jag inte tänka på det så mycket. Saker kan fortfarande hända som gör att allt brinner inne.

Men lite glad tillåter jag mig att vara. Ett jobb- och inte minst en LÖN- hade inte varit så dumt såhär efter en herrans massa år av plugg och dåligt med pängar.

Fingers crossed.

Mitt nya liv...

...går litegrann ut på att, när jag har möjlighet, välja mat som min kropp vill ha och som är bra för mig. Helst utan att göra en stor grej av det. Smoothie istället för mackor, en banan istället för en kaka. Förra fredagen drack jag tomatjuice på after work, när alla andra drack öl.

Idag köpte jag en påse torkade aprikoser att ha istället för Ballerinakex och kanelgifflar på en släktfika. Det var klokt, Anna Skipper hade varit stolt över mig.

Nu är jag och min mage inte vänner längre. Jag åt nog minst en tredjedel av påsen ganska fort med följden att min mage bestämde sig för att det var dags att revoltera. Undrar om mer frekventa toalettbesök är en del av en hälsosam livsstil som folk försöker tona ner.

Jag ska trösta mig med en skräckfilm "The Devil's Backbone" av Guillermo Del Toro. Påsen med resten av aprikoserna ska jag gömma där jag inte hittar dom igen.

Jag har en ny kompis...

...sedan i fredags.

Han är efterhängsen och otrevlig men har ändå helt resolut parkerat sig i vår vardagsrumssoffa. Han är polare med Billen också. Billen tycker inte heller om honom.

Kan han inte bara försvinna?!! Attans eländiga herr Influensa!!

Jag längtar så det gör ont!

Det är så vackert ljus i trädgården idag. Mjukt. Lite vårigt.

Igår var jag ute och sopade undan alla bruna löv som legat där sedan i höstas, så att vårblommorna hittar upp. Så dom liksom ska slippa anstränga sig.

Så nu är det klart. Jag är redo. Nu kan det bli vår.

...tack!?

Att jobba på kontor...

...med hysterisk luftkonditionering gör verkligen inte mirakel med min, redan tvärlynniga, vinterhy. Hela kroppen kliar och ansiktet ser ut som en mumiemask från skräckfilmens tidiga barndom.

I ett desperat försök att komma tillrätta med problemet har jag bytt min vanliga ansiktskräm från Weleda mot deras nyligen relanserade "Skinfood". Jag tycker redan att det känns lite bättre, men det kan vara placeboeffekt så vi får se vad det gör på lång sikt. Till sist kan jag trösta mig att jag inte praktiserar där jag praktiserar för att vara vacker och representativ. Och tur är väl det.



I övrigt rinner tiden iväg. Varvat med det enormt intressanta och förhållandevis stora projekt jag plötsligt fick vara med på sitter jag och skriver på en kort sammanfattning av fördelarna med att sköta planering/koordinering i ett företag med Microsoft Outlook. Väldigt varierade arbetsuppgifter, med andra ord.

I mitt nya liv däckar jag som en klubbad ko varje kväll klockan 10. Men min man säger att jag är mig själv igen. Att jag är glad, och skämtar då och då. Det är mycket värt.