Sorg.

Hades, vår älskade abessinier, har visat allt fler tecken på att bli stressad och nervös runt barn. Han är världens gulligaste, snällaste och keligaste katt mot alla vuxna, men springer barn förbi honom och väsnas kryper han ihop, jamar och i värsta fall fräser. Problemen har kommit successivt, och visar inga tecken på att avta.

På måndag har jag bokat en tid hos veterinären i Dalby för att få utrett om det kan vara något fysiskt fel som ligger till grund för hans ändrade beteende. Är det inte det kanske veterinären kan tipsa om hur man kan tackla problemet. Tyvärr kan man inte resonera med katter, och vi vet inte riktigt hur vi ska få honom att förstå att vi inte tolererar hans beteende utan att skrämma honom ännu mer.

Visar det sig att inget finns att göra för att få honom att må bättre finns ingen annan utväg än att försöka omplacera honom.

Mitt hjärta brister vid tanken. Men ju längre tiden går ju mer inser jag att situationen är ohållbar.