Datorhaveri, sommarjobb och min allrakäraste syster.

När man plockar bort ett gammalt nätagg från en dator är det viktigt att man tittar efter så att man inte plockar bort för mycket från chassit. Gör man inte det får man stå i Datorbutiken och känna sig som en überbimbo som egentligen borde satsa på att bli AVON-lady istället för att ge sig på att laga datorer. Nu sitter det på plats i alla fall, och till mitt försvar kan jag säga att inte heller Billen såg att vi plockat bort en plåtbit för mycket.

Idag var jag på jobbintervju. Jag har, som jag har förstått det, fått en plats som sommarvikarie inom hemtjänsten. Jag tackar Nettan för att hon läste min blogg och tänkte på mig. Att söka ett jobb inom yrkeskategori jag inte har någon som helst erfarenhet av känns litegrann som att kliva ut i en flod som det möjligen KAN finnas pirayor i. Jag är fullkomligt skräckslagen. Men sen var det ju det här med personlig utveckling. De saker man är mest rädd för är kanske de saker som är viktigast att prova. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort, som någon sa i en bok jag läste när jag var liten.

Imorron kommer min lillasyster och hälsar på från London. Det ska bli jättekul att se henne! Fast London inte är så långt bort känns det så då och då. Jag saknar henne massor. Runt 10-snåret kommer jag skutta fram över Sturups parkering!