Goda vanor och dåliga.

För att slippa vara den griniga, melankoliska, lättirriterade, konstant trötta och oftast förkylda människa jag på senaste tiden allt oftare kommit på mig själv med att vara har tvingats fatta beslutet att börja motionera igen.

För 10 år sedan sprang jag 3 km varje morgon innan skolan och gillade det. Nuförtiden får jag svimningskänslor om jag tvingas springa ikapp bussen. Många gånger låter jag bli att dricka kaffe för att jag jag inte orkar gå ner på nedanvåningen för att 1: starta kaffebryggaren och 2: hämta kaffet när det är klart.

Dessutom stoppade jag blodtillförseln i nedre halvan av min kropp igår när jag försökte komma i mina jeans som för ett år sedan, innan jag slutade snusa, satt som gjutna. Inte ett dugg roligt.

Min plan är nu att försöka jogga en först blygsam, sedan mer tilltagen runda, innan frukost för att komma igång. Min förhoppning är att jag kommer få lättare komma ur sängen och lättare att koncentrera mig på saker om jag lyckas med denna föresats. Jag hoppas innerligt att självdisciplinen räcker till.'


EDIT: Efter att ha kämpat mig igenom min första runda får jag det bekräftat: jag mår OTROLIGT mycket bättre efteråt än jag gjort utan den. Jag är pigg, glad och full av energi. Lite som Gunde.

Jag SKA därför fortsätta jogga, de dagar jag inte har heldag i skolan. VARJE dag (vardag!) - inga ursäkter godtages.