lördag, januari 31, 2009

Tillfällig gäst i verkligheten.

Sedär.

Första veckan på min praktikplats avklarad och jag tänkte nu försöka mig på någon form av summering. Jag funderar mycket över hur pass mycket information jag bör lämna ut, och vad jag vill hålla inne med. Jag är inte så sugen på scenariot att någon av mina nuvarande kollegor googlar "att rensa sill" och hittar sin egen arbetsplats. Jag vill heller inte att någon ska "lära känna mig" genom att läsa min blogg, eftersom bloggen aldrig kan representera mig utan bara de tankar jag hade vid just det tillfället jag skrev inlägget. Jag har därför bestämt mig för att lämna ut sådana uppgifter som inte kompromissar min anonymitet.(Troligen har jag i tidigare inlägg redan skjutit stora hål i den planen, men varför göra det värre och mer uppenbart.)

Veckan har gått mycket upp och ner. På måndagen var jag helt ny och självklart panikslagen över att A: vara på en plats så FULL av kompetenta människor och B: ute bland folk igen efter 3 månaders heltidsarbetslöshet. Samtidigt kändes det så otroligt häftigt att äntligen ha fått chansen!

På tisdagen hade paniken övergått i förtvivlan; hur kunde jag som konstvetare tro att jag NÅGONSIN skulle kunna passa in på ett ställe som detta, där alla är ingenjörer och arkitekter. (Mitt jobbsökande har lärt mig att den gängse fördomen om konstvetare är att dom inte fyller någon egentlig funktion i yrkeslivet, sålänge alla konsthallar har en intendent och alla kultursekreterartjänster hos kommunerna är tillsatta). Dessutom bestämde sig CSN för att det vara dags för mig att börja betala tillbaka mina studielån, så när jag kom innanför dörren på kvällen, utmattad efter dagens alla intryck, låg en räkning på 12 000 jättespänn och väntade på mig på hallmattan. Jag bröt ihop fullständigt och försökte nå CSNs kundservice samtidigt som lillasyster fick vara kurator över MSN OCH jag försökte röra ihop en omelett till kvällsmat.

På onsdagen hade jag samlat mig och kom till kontoret klockan 8. När jag satt mig vid min plats med en kopp selecta-döds-kaffe kom en kollega förbi med frågan om jag ville sitta med på ett projektmöte. Plötsligt hade jag fått chansen att vara med på ett hörn i en förhållandevis stor och fantastiskt intressant projekttävling som kommer ge mig unik och mycket användbar erfarenhet inför framtiden.

Resten av veckan har bara runnit iväg, dels på mina ordinarie arbetsuppgifter och dels på förarbete inför tävlingen. Plötsligt har jag insett att konstvetare visst kan bidra med något vad gäller stadsplanering och att en bred kompetens inom projektgruppen ofta leder till spännande projekt och mycket lyckade gestaltningar.

På fredagkvällen däckade jag på soffan strax innan 11; det är fullkomligt uppenbart för alla att jag ännu inte kan hantera att gå upp kvart över 6 om morgnarna. Idag är det lördag och det kändes som om det var dags att rapportera in veckans händelser i bloggen.

Så nu sitter jag har med min frukostsmoothie och är sådär alldeles lagom glad över hur veckan blev till slut. LAGOM glad med tanke på att jag är svensk; folk som är FÖR glada kan man ju faktiskt inte riktigt lita på.