Hipp, hipp hurra!
Idag fick jag det bekräftat. Jag är en übah-geek.
Den 29 november för 29 år sedan föddes jag. En knapp månad innan jul pluppade jag ut till en värld där barnen hade velourpolotröjor från Polarn och Pyret och pojkar och flickor hade en och samma frisyr: unisex-page.
År 2006 går jag fortfarande i randiga tröjor från Polarn och Pyret och ler fånigt lyriskt åt den"retrokollektion" som gör det möjligt för dagens nya människor att få upptäcka världen iklädda en likadan byxdress i brun velour med Musse pigg på ärmen som jag själv tultade runt i för snart 30 år sedan.
MEN det är inte att jag ser ut som en miljöpartist som gör mig till den nörd jag plötsligt insett mig vara. Det är inte mina fotriktiga skor eller min förkärlek till bekväma-snarare-än-snygga kläder. Det är inte min suspekta smak i film, eller mitt föråldrade språk och det faktum att Billen då och då tittar på mig (med kärlek i blicken) och säger "Du, det där uttrycket har ingen använt på 50 år"
Det som kategoriserar mig fullt ut och slutgiltigt är den present som gav min 29:e födelsedag ett rosa luddigt skimmer, trots det faktum att alla kroppsdelar jag håller av idag kommit ytterligare ett par centimeter närmare marken.
Jag fick av min sambo och bonus-son...: en Nintendo DS lite. En puderrosa!
I en virtuell värld helt genererad av denna lilla handhållna konsol har jag tillbringat den dötid min födelsedag erbjudit (bussresor, väntan hos frisören, på skolan etc.) lyckligt plockandes persikor, fångades fjärlar och metandes, allt i sällskap av små gulliga japanska djur med stora ögon.
Mitt World of Warcraft-missbruk är känt sedan länge, men WoW är ju datorspelens motsvarighet till schlager. Lättuggat och mainstream. Eller det har jag i alla fall kunnat hävda i mitt försvar.
Nu när mitt hjärta slår dubbla slag av att dra upp virtuellt ogräs i Animal Crossing kan jag inte längre förneka det.
I R teh Geek...
...som ungdomarna säger.
Den 29 november för 29 år sedan föddes jag. En knapp månad innan jul pluppade jag ut till en värld där barnen hade velourpolotröjor från Polarn och Pyret och pojkar och flickor hade en och samma frisyr: unisex-page.
År 2006 går jag fortfarande i randiga tröjor från Polarn och Pyret och ler fånigt lyriskt åt den"retrokollektion" som gör det möjligt för dagens nya människor att få upptäcka världen iklädda en likadan byxdress i brun velour med Musse pigg på ärmen som jag själv tultade runt i för snart 30 år sedan.
MEN det är inte att jag ser ut som en miljöpartist som gör mig till den nörd jag plötsligt insett mig vara. Det är inte mina fotriktiga skor eller min förkärlek till bekväma-snarare-än-snygga kläder. Det är inte min suspekta smak i film, eller mitt föråldrade språk och det faktum att Billen då och då tittar på mig (med kärlek i blicken) och säger "Du, det där uttrycket har ingen använt på 50 år"
Det som kategoriserar mig fullt ut och slutgiltigt är den present som gav min 29:e födelsedag ett rosa luddigt skimmer, trots det faktum att alla kroppsdelar jag håller av idag kommit ytterligare ett par centimeter närmare marken.
Jag fick av min sambo och bonus-son...: en Nintendo DS lite. En puderrosa!
I en virtuell värld helt genererad av denna lilla handhållna konsol har jag tillbringat den dötid min födelsedag erbjudit (bussresor, väntan hos frisören, på skolan etc.) lyckligt plockandes persikor, fångades fjärlar och metandes, allt i sällskap av små gulliga japanska djur med stora ögon.
Mitt World of Warcraft-missbruk är känt sedan länge, men WoW är ju datorspelens motsvarighet till schlager. Lättuggat och mainstream. Eller det har jag i alla fall kunnat hävda i mitt försvar.
Nu när mitt hjärta slår dubbla slag av att dra upp virtuellt ogräs i Animal Crossing kan jag inte längre förneka det.
I R teh Geek...
...som ungdomarna säger.
posted by Eibon at 21:53
2 Comments:
Åhh, du måste tala om vad din WoW-avatar heter, jag ska få 10 dagars gratisspelskupong i julklapp av min gudson som är 12. Blir jag beroende? Grattis på fölsedagen i efterskott.
PS min egen julklapp till mig själv är en megabox med Babylon 5 inkl Crusader och sex featurefilmer... DS jag är för barnslig!
Ojojoj. Du har ingen aning! Crack är en picknick i parken i jämförelse!
Jag har 3 karaktärer som nått lvl 60 och jag vågar inte tänka på hur mycket tid jag lagt ner. Utöver det har jag kanske 10 som är halvvägs.
Nuförtiden är jag vad som kallas en casual-player, dom är lika vanliga i WoW som dronten är i Skåne. Funkar bättre om man vill ha ett liv vid sidan om dock. :)
Grejen med WoW är att det ÄTER tid. Men det är förbannat roligt!
Jag har aldrig blivit riktigt fast på Babylon 5. Hade en StarTrek period ett tag, men Sci-Fi verkar inte riktigt vara min påse chips.
I övrigt är det BRA att vara barnslig. Världen hade varit ett roligare ställe med fler barnsliga vuxna! Mer underhållning åt folket!
Skicka en kommentar
<< Home