För 4 år sedan och en dag...

...blev jag och Billen officiellt ett par. Händelser som denna brukar i vårt civiliserade samhälle oftast markeras med någon form av festivitet. Självklart ville inte vi vara ett dugg sämre.

När normala par firar "jubileum" går dom på en fin restaurang, äter en god middag med stearinljus och vit linneduk. Kanske avslutas kvällen med champagne, jordgubbar och ett skumbad med rosenblad.

Vårt sätt att fira var inte på något vis likt den bild jag nyss målade upp. Det som är romantik för en människa är det inte för en annan. Återigen gör sig hermeneutiken påmind i min vardag. Jag hade en underbart mysig dag med min kära. Tack Billen, du är en fantastisk pojkvän!

Vår jubileumslördag bestod i två planerade besök, ett till min mor för att hämta hem vår extranyckel, och ett hos Billens far för att klippa hans gräs medan han var på semester. Utöver dessa ärenden dagen vikt åt generellt slappande.

Eftersom vi varit alldeles för lata för att storhandla i veckan som gick bestod frukosten i två skivor torrt bröd med tvivelaktig, gammal marmelad och ett glas vatten. För att sedan komma tillrätta med den akuta hunger som på grund av just denna improviserade nödfrukost infann sig runt tidig luchtid tog vi en sväng inom Subway i Lund. Subways Subs har på kort tid vunnit osannorlikt hög status i vår familj: visst, det är kleggig snabbmat av värsta sort- men det är så gott! Vår lunch blev varsin foot-long, en portion som ger energi nog för 14 timmars intensivt skogsarbete.

Efter vår romantiska lunch på Subway tog vi en promenad längs havet i Barsebäcks hamn medan vi väntade på att mamma skulle komma hem. Diskussionen kretsade till största delen kring den lukt av förruttnelse som alla svenskar förknippar med kusten. Sedan jag var liten har man alltid sagt "...det luktar hav!" när min näsa fyllts av stanken från ruttnande musslor, tång och grönt lödder i strandkkanten. Jag undrar stilla om någon från Medelhavet skulle skriva under på att hav luktar just så. Sedan saknade vi Grekland litegrann.

Efter att ha avnjutit en himmelsk gräddtårta med jorgubbar i mammas och hennes sambos nybyggda växthus tog vi en sväng inom ICA Maxi för att hitta något festligt att äta senare på kvällen. Med en foot-long sub fortfarande tungt vilande i magen kom vi fram till att ostbricka verkade vara ett vettigt alternativ till en lagad middag. Efter en timme vid köp-DVDerna fick vi dessutom med oss fyra filmer hem.

Från Maxi lyckades vi bärga följande: en bit Saint Agur, en bit Chaumes, en bit Taleggio och en bit av en helt underbar grottlagrad Gruyére. Tillsammans med vindruvor, galiamelon, kex och nybakad baguette blev detta en helt fantastisk måltid. Eftersom jag inte haft framförhållningen att skaffa oss en flaska schysst rödtjut fick jag dricka en Kilkenny till min ostbricka. Billen valde en liter hemmagjord chokladmilkshake.

Sittande framför TVn i mjukiskläder, med en laddning underbara ostar firade vi så vår årsdag med en av de sämsta filmerna jag någonsin haft oturen att se: Vlad. Halvvägs in i filmen avslutade jag kvällen med att somna under en filt på soffan.

Idag har vi spenderat dagen med ytterligare en film, "Goodbye Lenin". Om gårdagens film var det sämsta jag nånsin sett får dagens istället en plats bland de bästa. För att inte lyckas producera internettets längsta blogginlägg hittills tänkte jag lämna handlingen därhän, åtminstone tillsvidare, och istället bara VARMT rekommendera alla som läser att se den. Asken med tryfflar Billen köpt för att ge mig i present igår, men sedan aldrig fann rätt tillfälle att överlämna, fick jag till frukost.

Så. Romantiken ligger inte i rosenbladen, eller i den inhyrda violinisten. Den ligger i skratten, ömheten, glädjen över att vara tillsammans och möjligheten att vara sig själv till 100%. Att välja chokladmilkshake till ostbrickan istället för en Rioja, och att kunna somna i mjukisbyxor till en helusel film man själv valt och fortfarande tyckas om precis lika mycket.