Att arbeta i butik...
...äter effektivt upp all en stackars människas fritid. Bloggen bär en sorglig vittnesbörd om just detta, då det var mer än en månad sedan jag publicerade mitt senaste inlägg.
Jag slutar mitt jobb kvart över 6 (OM vi lyckas stänga i tid, d.v.s.) och är hemma strax innan sju. Ofta har vi planerat dåligt och måste åka iväg och handla direkt när jag kommer hem.
Två gånger sedan jag flyttade till Staffanstorp, för drygt ett år sedan, har samma bisarrt irriterande sak hänt mig då jag gett mig iväg för att handla efter jobbet. Två gånger på mindre än en månad och aldrig tidigare, någonsin.
Eftersom jag vid 7 tiden oftast är vrålhungrig efter att ha jobbat en hel dag i en psykosocialt undermålig arbetsmiljö brukar humöret inte vara på topp under dessa våra shoppingrundor. Lägg därtill det faktum att jag har lunch vid 12 och sällan får mat igen innan 8. Således svär jag inombords, väl i affären, samtidigt som jag försöker samla mig tillräckligt för att kunna hjälpa till att reda ut vad vi faktiskt behöver handla.
Igår hade vi som vanligt inte mycket aning alls vad vi skulle svänga ihop till kvällsmat. Eftersom vi bara skulle handla lite hade vi tagit en korg istället för en vagn, något som normalt sett bidrar till irritationen ytterligare då vi alltid handlar mer än vi trott och korgen efter 5 minuter knappt går att lyfta längre. P.g.a detta brukar vi ställa korgen ifrån oss, medan vi fyller på från varsitt håll med saker vi kan tänkas behöva.
Det var återigen vid köttdisken det hände, på samma ställe som förra gången. När vi skulle ta vår korg för att gå till kassan fanns den inte. Korgen var borta.
Inte svår att hitta, vi hade inte glömt var vi ställt den... den var puts väck! En gång tidigare har samma sak hänt och då hittade jag vår korg i andra änden av butiken efter 10 minuters idogt letande. Men inte igår. 15 minuter senare hade vi fortfarande inte hittat den och det enda vi kunde göra var att försöka rekonstruera de inköp vi redan tänkt ut. Det kändes som att gå vidare till GÅ utan att inkassera kronor 4000.
Min fråga är nu som följer. Finns det någon i byn jag bor som har den perverterade hobbyn att springa och sno andras surt utvalda och synade fläskkotletter? Är denne någon för lat för att själv tänka ut vad den ska handla och tar därför helt sonika någon annans korg istället? Finner han eller hon kanske rentav ett nöje att se mig virra runt med svart rök puffande ur öronen?
Eller är det bara så att folk här i moderaternas förlovade byhåla bryr sig så lite om sina medmänniskor att de skiter i huruvida de vänder upp och ner på en människas vardag när de springer iväg med någon annans shoppingkorg av misstag och sedan inte ställer tillbaka den igen?
Jag slutar mitt jobb kvart över 6 (OM vi lyckas stänga i tid, d.v.s.) och är hemma strax innan sju. Ofta har vi planerat dåligt och måste åka iväg och handla direkt när jag kommer hem.
Två gånger sedan jag flyttade till Staffanstorp, för drygt ett år sedan, har samma bisarrt irriterande sak hänt mig då jag gett mig iväg för att handla efter jobbet. Två gånger på mindre än en månad och aldrig tidigare, någonsin.
Eftersom jag vid 7 tiden oftast är vrålhungrig efter att ha jobbat en hel dag i en psykosocialt undermålig arbetsmiljö brukar humöret inte vara på topp under dessa våra shoppingrundor. Lägg därtill det faktum att jag har lunch vid 12 och sällan får mat igen innan 8. Således svär jag inombords, väl i affären, samtidigt som jag försöker samla mig tillräckligt för att kunna hjälpa till att reda ut vad vi faktiskt behöver handla.
Igår hade vi som vanligt inte mycket aning alls vad vi skulle svänga ihop till kvällsmat. Eftersom vi bara skulle handla lite hade vi tagit en korg istället för en vagn, något som normalt sett bidrar till irritationen ytterligare då vi alltid handlar mer än vi trott och korgen efter 5 minuter knappt går att lyfta längre. P.g.a detta brukar vi ställa korgen ifrån oss, medan vi fyller på från varsitt håll med saker vi kan tänkas behöva.
Det var återigen vid köttdisken det hände, på samma ställe som förra gången. När vi skulle ta vår korg för att gå till kassan fanns den inte. Korgen var borta.
Inte svår att hitta, vi hade inte glömt var vi ställt den... den var puts väck! En gång tidigare har samma sak hänt och då hittade jag vår korg i andra änden av butiken efter 10 minuters idogt letande. Men inte igår. 15 minuter senare hade vi fortfarande inte hittat den och det enda vi kunde göra var att försöka rekonstruera de inköp vi redan tänkt ut. Det kändes som att gå vidare till GÅ utan att inkassera kronor 4000.
Min fråga är nu som följer. Finns det någon i byn jag bor som har den perverterade hobbyn att springa och sno andras surt utvalda och synade fläskkotletter? Är denne någon för lat för att själv tänka ut vad den ska handla och tar därför helt sonika någon annans korg istället? Finner han eller hon kanske rentav ett nöje att se mig virra runt med svart rök puffande ur öronen?
Eller är det bara så att folk här i moderaternas förlovade byhåla bryr sig så lite om sina medmänniskor att de skiter i huruvida de vänder upp och ner på en människas vardag när de springer iväg med någon annans shoppingkorg av misstag och sedan inte ställer tillbaka den igen?
posted by Eibon at 22:46
1 Comments:
Jag röstar på det första alternativet, någon lat människa som inte ids tänka själv spanar på sina medmänniskors korgar och när de är fyllda med lagom mycket snor denne korgen bakom ryggen på den rättmätige hopplockaren! Kul att du orkat tillbaka till din blogg, jag har saknat den!
Skicka en kommentar
<< Home