"En månad till gryningen".

Ända sedan jag fick höra att det skulle produceras en svensk vampyrfilm har jag gått omkring med fjärilar i magen och knappt kunnat vänta tills jag fick en möjlighet att se den. På Sci-Fi mässan i Malmö i våras stod jag som klistrad vid montern med rekvisita från filmen: En uppfläkt torso, en blodig pudel och en trädgårdstomte som i en scen används för att spetsa en vampyr. Troligen är det så att drömmen jag haft, men stoppat undan, om att bli maskör när jag "blir stor" kravlar fram ur sin håla när den bjuds minsta tillfälle. Med tanke på hur mycket skräckfilm som produceras i Sverige känns belutet att skaffa mig en mindre osäker karriär dock fortfarande som ett klokt beslut .

Trots dessa höga förväntningar blev det så ändå aldrig av att jag såg filmen när den gick på bio. Först ikväll har jag, efter många svordomar över Microsofts Mediacenter, fått tummarna loss att se vad det blev av det hela. Kanske är det återigen så att jag är extra förlåtande eftersom jag älskar skräckfilm, och i synnerhet B-film, men jag gillade den verkligen.

"Frostbiten" utspelar sig i Norrbotten under vinterhalvåret. Det är mörkt större delen av dygnet och en udda doktor sjukhuset experimenterar med vad som senare ska visa sig vara vampyrer. När ett gäng ungdomar råkar komma över en ask av hans vampyrpiller och knaprar i sig dem i tron att det är ecstasy blir det plötsligt lite för mycket att göra för ortens polis.

Trots att filmen är en klockren B-film överraskar skådespeleriet faktiskt på sina ställen. Effekterna är dåliga, som sig bör, men inte så dåliga som jag förväntat mig. Talande hundar och trädgårdstomtar ger en blandning av absurd komedi och skräck som för tankarna till "Braindead".

Så. Är du sugen på svensk film som inte är Ingemar Bergman och definitivt inte finkultur? Kryp upp i soffan, släck lampan och njut av "Frostbiten"!