Uppdatering: Vad har hänt i Eibons liv på sistone?
Sommaren bara rinner förbi när man jobbar heltid. Att vädret lämnat en hel del övrigt att önska sommaren 2007 har inte direkt påverkat mig, eftersom jag spenderat större delen av min vakna tid inomhus.
Min första plan var att cykla till Lund hela sommaren och på så viss fixa till den min vanligtvis rätt hyfsade fysik som uppsatsskrivandet totalt spolierat. Sedan kom skyfallen. Efter att ha cyklat hem en fredag och tvingats vada genom halvmeterhögt vatten kom planen om cyklandet lite på skam. Att vada till knäna i regnvatten funkar på väg HEM från jobbet, men är inget vinnande koncept på väg TILL detsamma. Det faktum att vattnet inte sjönk undan helt på vissa ställen förrän en dryg vecka senare gjorde att jag trots mina föresatser fick lägga 400 kronor på ett busskort.
Den planerade motionen fick jag greja på annat sätt. 20 minuter om dagen på vår crosstrainer räcker för att kroppen bättre ska orka stå och gå 8 timmar om dagen. Om jag dessutom skippar indiskt från Masala House varje lunch kanske jag snart kommer i mer än ett par byxor igen.
Med regnet kom så myggorna. Att bo strax i utkanten av en mosse garanterar svullna bett och sömnlösa nätter. Jag har förstått att mitt blod är motsvarande en fin Chianti för myggsläktet medan övriga familjen ligger inne med billigt surt lådvin. Självklart blir jag förstahandsvalet. När jag minns sommaren 2007 kommer jag minnas (förutom en underbar vecka på Kreta, förstås!) blöta converse och ill-kliande myggbett.
Sommaren i år var dessutom året då jag som bilförare fick min första road-kill. På vägen mellan Simrishamn och Tomellilla fick påskharen i dikeskanten panik och hoppade ut mitt framför vår bil. Jag har aldrig tänkt på harar som stora djur. Av dunsen den gjorde att döma är jag överlycklig att det inte var ett rådjur eller ett vildsvin. En kofångare går att byta men en trasig Billen eller Linus är svårare att pussla ihop.
I onsdags var jag kompledig eftersom jag var schemalagd att jobba idag, lördag. Förutom att ta bilen till verkstaden hann vi med ett besök på Trelleborgen. Det är alltid lika roligt då vi väl tar oss tid att besöka sevärdheter i närheten av där vi bor. Även om Trelleborgen som turistmål kanske skulle behöva utvecklas en aning var besöket väl värt besväret.
Så. Det är min sommar hittils. Inget man skriver om i livsstilsmagasin eller gör rafflande dokumentärer om. Veckorna har flutit fram och jag har mer eller mindre levt för den tid jag haft med familjen då jag INTE jobbat.
Om dryga tre veckor börjar skolan och jag ser fram emot att få plocka fram hjärnan ur burken i badrumsskåpet igen. Att få tänka på regelbunden basis igen ska bli skönt. Det, och att återigen vara mer eller mindre herre över sin egen tid.
Min första plan var att cykla till Lund hela sommaren och på så viss fixa till den min vanligtvis rätt hyfsade fysik som uppsatsskrivandet totalt spolierat. Sedan kom skyfallen. Efter att ha cyklat hem en fredag och tvingats vada genom halvmeterhögt vatten kom planen om cyklandet lite på skam. Att vada till knäna i regnvatten funkar på väg HEM från jobbet, men är inget vinnande koncept på väg TILL detsamma. Det faktum att vattnet inte sjönk undan helt på vissa ställen förrän en dryg vecka senare gjorde att jag trots mina föresatser fick lägga 400 kronor på ett busskort.
Den planerade motionen fick jag greja på annat sätt. 20 minuter om dagen på vår crosstrainer räcker för att kroppen bättre ska orka stå och gå 8 timmar om dagen. Om jag dessutom skippar indiskt från Masala House varje lunch kanske jag snart kommer i mer än ett par byxor igen.
Med regnet kom så myggorna. Att bo strax i utkanten av en mosse garanterar svullna bett och sömnlösa nätter. Jag har förstått att mitt blod är motsvarande en fin Chianti för myggsläktet medan övriga familjen ligger inne med billigt surt lådvin. Självklart blir jag förstahandsvalet. När jag minns sommaren 2007 kommer jag minnas (förutom en underbar vecka på Kreta, förstås!) blöta converse och ill-kliande myggbett.
Sommaren i år var dessutom året då jag som bilförare fick min första road-kill. På vägen mellan Simrishamn och Tomellilla fick påskharen i dikeskanten panik och hoppade ut mitt framför vår bil. Jag har aldrig tänkt på harar som stora djur. Av dunsen den gjorde att döma är jag överlycklig att det inte var ett rådjur eller ett vildsvin. En kofångare går att byta men en trasig Billen eller Linus är svårare att pussla ihop.
I onsdags var jag kompledig eftersom jag var schemalagd att jobba idag, lördag. Förutom att ta bilen till verkstaden hann vi med ett besök på Trelleborgen. Det är alltid lika roligt då vi väl tar oss tid att besöka sevärdheter i närheten av där vi bor. Även om Trelleborgen som turistmål kanske skulle behöva utvecklas en aning var besöket väl värt besväret.
Så. Det är min sommar hittils. Inget man skriver om i livsstilsmagasin eller gör rafflande dokumentärer om. Veckorna har flutit fram och jag har mer eller mindre levt för den tid jag haft med familjen då jag INTE jobbat.
Om dryga tre veckor börjar skolan och jag ser fram emot att få plocka fram hjärnan ur burken i badrumsskåpet igen. Att få tänka på regelbunden basis igen ska bli skönt. Det, och att återigen vara mer eller mindre herre över sin egen tid.
posted by Eibon at 20:38
2 Comments:
Ahhh, det är så det funkar - jag har myggbett över hela mig efter att ha sovit med öppet fönster inatt.
Visst är det så. För myggen finns det årgångsmänniskor. Jag är tydligen en av de finare.
Här där vi bor är den nya uppdaterade versionen av de små kräken extra vanlig. Myggan 2.0, den som sticker först och frågar sedan. Fy!
Skicka en kommentar
<< Home