Nintendo Wii, Bruichladdich och Fredag.

Fredagen började med att Billen väckte mig på ett långt mycket vänare sätt än han brukar. Han satt på sängkanten, strök mig över kinden och viskade med silkeslen stämma "Ska du åka till stan idag?"

Jag, som egentligen tänkt att somna om, mindes sedan att för ett par dagar sedan lovat att möjligen bege mig till stan den 8:e december för att hjälpa jaga tag på Nintendos nya konsol Wii.

Efter vad tidningarnas nätupplagor rapporterade hade köphungriga nördar kamperat utanför elektronikkedjorna i snart ett dygn nu, men naiva jag tänkte att folk nog är mer fanatiska uppåt landet.
-"Nördarna här i Lund är både för fattiga och för lata för att orka sova utanför Elgiganten", konstaterade jag.

Det var vad jag trodde. När jag kom till NOVA halv 10 stod nog 40 personer i kö utanför Elgiganten. Jag körde bara förbi och tänkte strategiskt:" Då provar jag BR eller SIBA istället. Man får inte var dum!

Utanför den ingång som ligger närmst BR på NOVA stod ett mindre gäng på 5 personer när jag kom. Ingången till SIBA däremot var helt tom!

-"YES!", tänkte jag och bildade i triumf min egen lilla kö framför ingången. Till min lycka och bedrövelse hade jag min DS lite i väskan. När jag plockat tre persikor i Animal Crossing tog batterierna slut och jag blev sysslolös igen.

Kl. 10 slog SIBA upp dörrarna. Jag och två personer till försökte på ett obekymrat och sofistikerat sätt storma först fram till den bästa kassan. Expediten där bakom tittade förbryllat bland sina Game Boy Micro och sa sedan:
-"Nä, nån sån har vi inte."
Jag upplyste henne om att Wiin inte var handhållen utan att lådan med största sannolikhet var större än ett smörpaket. Då kallade hon på förstärkning. Det sorgliga beskedet blev trots förstärkningen att inga Nintendo Wii fanns. Dom skulle tydligen inte få in dom alls.

Tacka fan för att där inte var någon kö utanför SIBA!

Två minuter efter NOVA öppnat småsprang jag bort mot BR. Det fanns ju en chans att dom hade kvar, eftersom kön dit varit så kort. Men inte. Dom hade fått in två exemplar och sålt båda två i ett nafs.

Mitt sista försök tänkte jag göra på Jättekul i stan. Jättekul är en leksaksaffär som nog säljer fler spelkulor, actionmanfigurer och babysitters än datorspel. Hit kanske mobben inte hittat?

Mannen i kassan stod och såg blek och skärrad ut när jag kom.
-"Leverantören hade gjort något fel. Jag fick bara en. Jag trodde de 6 personer som sovit utanför dörren inatt skulle slänga sig över disken och lyncha mig", sa han när jag ställde FRÅGAN.

Med andra ord får min älskade vänta ännu lite längre på att få lov att lägga oförskämt mycket pengar på sin tilltänkta nya leksak.

Själv promenerade jag vidare till Systembolaget 20 över tio och investerade i den flaska 15-årig Bruichladdich Islay maltwhisky som jag länge gått och drömt om men varit för snål för att köpa. Ciabattor köpte jag också, som fick bli frukosten jag inte hann äta innan jag drog iväg. Och Lussebullar. Gottis!