Trasiga grafikkort och handarbete.

Första kvällen på min riktiga julledighet valde godtyckligt väsen med inflytande över tillvarons skeenden att lägga sig i mitt liv-igen. Denna gången ville han/hon/den/det tala om för mig att det finns en väldig massa andra saker att syssla med när man är ledig än att häcka framför datorn.

På senare tid har det blivit en hel del datorspel i rekreationssyfte. När uppsatsen surrat för intensivt i mitt huvud har jag startat WoW och dödat jättar, troll och vandöda tills tankarna klarnat igen.

Kvällen till ära hade jag dessutom betalat 19 euro till Blizzard för att få flytta min första kärlek, Eibon- en skuggpräst med rätt att smälta ansikten- till en annan server. Detta för att slippa döda vargar ett tag och istället njuta av lite player-versus-player.

När jag så står där i huvudstaden börjar gröna streck plötsligt dyka upp här och var på skärmen. Lite till att börja med, men sen fler och fler. Jag anar ugglor i mossen och stänger ner. (Billen sa åt mig, så jag bör inte ta åt mig äran.)

När vi öppnar datorn hänger fläkten som kyler grafikkortet och dinglar på en tråd av smält plast. Jag gissar att kombinationen av "glömma-dammsuga-datorn-så-ofta-som-jag borde", två katter och intensivt spelande blev för mycket för den stackars fläkten till slut. Den lade av. På en kväll tog min jul således en helt annan vändning än den jag trott den skulle ta. Istället för att koppla av med onlinerollspel får jag nu hitta på andra saker att syssla med.

Efter att han knåpat ihop klänningen överst i dagens blogg har jag med ens återuppväckt mitt intresse för pyssel. Mammas nylånade symaskin kommer gå varm under julhelgen. När alla andra hänger på låset inför mellandagsrean kommer jag att hänga på låset till Stoff och Stil för att skaffa mig mer tyg till nya projekt.

Billens laptop får fungera som ersättning för min dator så länge. Jag hoppas innerligt att situationen med det brunna kortet löser sig så fort helgdagarna passerat och får helt enkelt försöka flytta över uppsatsen till laptopen om den inte gör det.

Och dagens sensmoral blir då:

Räkna aldrig ut något för det blir ändå aldrig som man har tänkt.

God Jul, allihop!