Baksmälla och TV-serier

Nyårsdagen spenderade vi draperade över soffan. Det var fantastiskt länge sedan vi drack så pass att vi kände av det dagen efter men nyårsdagen 2007 blev precis som på den gamla goda tiden.

Att fira nyår på Möllan i Malmö var fantastiskt festligt och förenat med akut livsfara. Runt torget vid tolvslaget rådde fullkomlig anarki och raketerna flög kors och tvärs. Samtidigt har jag nog aldrig upplevt så överväldigande fyrverkerier och ett tolvslag så fullt av stämning och kaotisk festyra.

Dagen efter blev således också som jag förtjänade.

Jag hade glömt känslan av att vara så ofattbart trött att man inte orkar somna och samtidigt må så illa att man helst inte rör på sig alls. Att vara bakfull är vedervärdigt, men där i soffan framför TVn fick vi tack vare nyårsaftonens dekadens stifta bekantskap med en TV-serie som vi aldrig ägnat en minut om vi inte båda varit invalidiserade av för mycket alkohol kvällen innan.

Jag hade redan innan läst någonstans om "Ugly Betty". Min tanke hade varit "ännu en Sex and the City-klon med extra lyteskomik och en gnutta slapstick". Vanligvis när något hypas i tidningarna blir jag gruvligt besviken om jag skulle försöka ge det en chans. Därför var det inte alls meningen att vi skulle fastna när vi råkade zappa förbi det.

Till vår stora förvåning hade kanal 5 bestämt sig för att dedikera nyårsdagen åt att visa avsnitt efter avsnitt av serien. Nedslagenheten över att ett avsnitt snart var slut byttes mot jubel när det visade sig att nästa program var: ännu ett avsnitt!

Avslagenheten vi tidigare känt ersattes med bubblande belåtenhet över att få lov att bara ligga och bli otippat underhållen av hysteriska, helsköna karaktärer. När kanal 5 16.40 bestämde sig för att visa "Polisskolan" istället hade huvudvärken gått över och jag mådde inte illa längre.

Återigen fick jag äta upp mina förufattade meningar. Man skulle kunna hoppas att jag lär mig av detta. Men det tror jag inte jag gör.