Grattis på födelsedagen, kära mamma!

Idag, Skärtorsdag, fyller min mamma år. Stolt som en tupp över att inte göra om förra årets misstag och helt glömma bort det ringde jag henne glatt och sjöng "Ja må hon leva" på telefon. Fint nedskrivet i min almanacka hade jag hennes högtidsdag. För att inte glömma bort. Viktigt, viktigt.

Eftersom mamma firar sin födelsedag på U.S.A:s västkust fick jag vänta framåt kvällningen med mina gratulationer för att inte riskera att ringa och väcka henne mitt i natten. Jag fick dessutom den lysande idén att sms:a min lillasyster i London för att påminna henne utifall hon eventuellt hade glömt det. Svaret jag fick tillbaka fick blodet att frysa till is i mina ådror.

-"Men var inte det igår? Jag ringde henne innan jag åkte."

Va? Vad har jag nu missat? Hur kunde det vara igår? Idag är ju Skärtorsdag, den 20:e mars? Det är Jag, Billen och Linus helt eniga om. Tidigare idag gick vi en runda på stan för att köpa ett påskris och tyckte visserligen att det var lite märkligt att alla affärer var stängda. Å andra sidan är det väl det kollektivavtal är till för, för att även butiksfolk ska få lite ledigt ibland.

Så. Plötsligt begrep jag ingenting, men jag började ana ugglor i den välkända mossen. Min datorklocka har inte gått rätt sedan jag installerade om burken, så den kunde jag inte lita på. Och mamma hade ju inte sagt något när jag ringde och sjöng? Jag bestämde mig för att ringa tillbaka och bringa klarhet i förvirringen. Kan alzheimers komma redan vid 30, och kan det dessutom smitta av sig på en hel familj?

Mycket riktigt. Idag är långfredag, den 21:e mars. Att min mor inte avslöjade det hela för mig när jag ringde är nog det yttersta beviset på kärlek, hon visste att jag inte skulle ta det så bra. Tusen kramar på födelsedagen, till världens bästa, och tålmodigaste mor!

Tur i oturen var det väl ändå att jag fick veta, för annars hade Linus inte fått några påskägg imorron. Hade vår kollektiva amnesi dessutom hållt i sig hade Billen kanske missat att gå till jobbet på Tisdag. Att skylla på att man hamnat i en tidsreva och slarvat bort en dag ter sig inte som en vettig ursäkt till en chef att inte dyka upp på jobbet.