Herrgud, jag insåg just...

att jag TOTALT missat något som jag verkligen inte borde ha missat.

Under ett par år nu har mitt missnöje med det samhälle jag framlever min vardag som en del av blivit alltmer påtagligt. Program som "Äntligen hemma", "Roomservice" m.fl. har gjort mig sur och irriterad och jag har bestämt VÄGRAT att titta på program som produceras ENBART för att jag ska köpa mer av produkt X, men som samtidigt kamoufleras som underhållning.

Funderingar kring varför snart nog alla tjejer omkring mig nämner "shopping" som huvudsakliga fritidsintresse istället för "modellplansbygge", "körsång" eller "judo" har fått mig att ställa mig själv frågan om det verkligen är så att det inte finns något som är viktigare för den genomsnittlige medborgaren i väst än att konsumera.

Plötsligt kommer Nina Björks krönika i DN den 25:e mars. Eftersom jag är en lantlolla som inte läser DN går denna krönika mig helt förbi. Såhär i efterhand kan jag ångra att jag inte läser DN på en mer regelbunden basis: människan skriver ju precis det jag tänkt!

Så. Här sitter jag nu. Jag skriver en magisteruppsats där själva tanken kring ämnet föddes ur frustration över ett samhälle som sätter konsumtion framför allmänt goda gärningar och kulturell substans, och där ställen som NOVA är själva templet för medborgarnas tillbedjan. Och så missar jag något så viktigt som väskdebatten!

Samtidigt som jag känner mig helt förbisprungen finner jag även tröst i att det verkar finnas andra som jag därute. Folk (läs: kvinnor, tjejer...) som INTE modebloggar och som går på fest i en tio år gammal klänning utan att skämmas ögonen ur sig.

Boken som Bi tipsade om på senaste handledningsmötet, "De skamlösa" hamnade plötsligt mycket bättre till i prio-ordningen. Kanske blir det ytterligare en beställning hos Adlibris i veckan. Eller, ännu bättre, ett besök på biblioteket. På så vis slipper jag nämnligen köpa den.