Eibon drömmer om...
...att någon gång få se Les Miserables i London.
Kanske kommer det hända? När jag blir stor? När jag får ett jobb och tjänar pengar?
Ända sedan jag fick sitta med i ljudbåset under slutscenen på ett genrep då Malmö Musikteater satte upp musikalen för kanske 7 år sedan har jag drömt om att få uppleva hela Les Miserables någon gång.
Jag minns forfarande känslan av tungt ylle i de kappor som hängde på rad i garderoben bakom scenen, korsetterna i skrädderiet och de underbara perukerna i perukmakeriet. Hela eftermiddagen efter mitt besök på teatern grät jag. Jag grät för att det plötsligt blev så påtagligt hur gärna jag velat följa min dröm att bli maskör, men också hur jag troligen aldrig skulle komma att göra det.
Drömmen är inget jag sörjer idag, det var ett medvetet val att låta bli. Hela livet går ut på att ställa saker mot varandra och göra val utifrån detta. Jag valde trygghet och någorlunda chanser att få ett fast jobb över min dröm och med den ett kringflackande liv som frilansare och jobb bara i sporadiska projekt.
Omständigheter gjorde att jag heller aldrig fick chans att se uppsättningen i Malmö i sin helhet, tyvärr. Detta, däremot, är något jag fortfarande ångrar.
Jag har i alla fall njutit av musiken på MP3 hela dagen. Jag ÄLSKAR musikaler.
Lägg det till listan av "saker ni inte visste om Eibon".
Kanske kommer det hända? När jag blir stor? När jag får ett jobb och tjänar pengar?
Ända sedan jag fick sitta med i ljudbåset under slutscenen på ett genrep då Malmö Musikteater satte upp musikalen för kanske 7 år sedan har jag drömt om att få uppleva hela Les Miserables någon gång.
Jag minns forfarande känslan av tungt ylle i de kappor som hängde på rad i garderoben bakom scenen, korsetterna i skrädderiet och de underbara perukerna i perukmakeriet. Hela eftermiddagen efter mitt besök på teatern grät jag. Jag grät för att det plötsligt blev så påtagligt hur gärna jag velat följa min dröm att bli maskör, men också hur jag troligen aldrig skulle komma att göra det.
Drömmen är inget jag sörjer idag, det var ett medvetet val att låta bli. Hela livet går ut på att ställa saker mot varandra och göra val utifrån detta. Jag valde trygghet och någorlunda chanser att få ett fast jobb över min dröm och med den ett kringflackande liv som frilansare och jobb bara i sporadiska projekt.
Omständigheter gjorde att jag heller aldrig fick chans att se uppsättningen i Malmö i sin helhet, tyvärr. Detta, däremot, är något jag fortfarande ångrar.
Jag har i alla fall njutit av musiken på MP3 hela dagen. Jag ÄLSKAR musikaler.
Lägg det till listan av "saker ni inte visste om Eibon".
posted by Eibon at 19:32
3 Comments:
Biljetter till London är ganska billiga...
Jag såg den i Malmö, men är det verkligen så länge sen som sju år!?
Jag hade betalat studentpris och satt längst längst bak. Den var bra trots att jag såg väldigt lite. Den är så sorglig, men också rolig då och då. Höjdpunkterna är "Master of the house" och "On my own".
Tja. Det bör ha varit runt millenieskiftet ungefär. Kanske närmre 2001, men inte senare :)
Visst är det otäckt när man upptäcker att år runnit ifrån en utan att man funderat kring det? :)
Verkligen! Jag tog studenten 99. Det är snart 8 år sedan, och rätt vad det är så blir de åtta åren till 18 år osv. Tick tack tick tack. Fast jag ser fram emot att bli äldre...med ålder kommer visdom...
Skicka en kommentar
<< Home