torsdag, augusti 30, 2007

Bröllop och sådant.

Tänkte nyss att jag skulle googla "Bröllop" för att se om jag kunde skaffa mig ett bättre hum om hur saker går till när man vill gifta sig. Då jag fram till dags dato ännu inte varit på ett bröllop (förutom när min moster gifte sig när jag var jag i 6-års åldern, tror jag) har jag dålig koll på företeelsen som sådan. Vem kan förätta vigseln? Var kan man vara? Vilka papper ska skickas in?... etcetera.

Eftersom jag är en kvinna med min tid är jag van vid att finna den information jag söker på nätet. Google blev således mitt första steg mot kunskap om giftermål. Det skulle jag aldrig ha gjort, visade det sig snart.

Själva begreppet "Bröllop" verkar vara synonymt med "Näringsidkare som vill tjäna pengar på dig" likväl som "Halloween" och "Fars Dag" är det. Att gifta sig verkar, av träffarna jag fick att döma, inte handla om kärlek och samhörighet utan om att lägga en så stor summa pengar som möjligt på rekvisita och periferiprylar och därigenom skapa en "romantisk" setting att visa upp för sina vänner; Hollywood-style.

-"Kära vänner och anhöriga! Vi har blomsterdekorationer för 20 000, en trerätters middag för 1500 per kuvert och 200 gäster. Billen har fått en manikyr och Eibon har en håruppsättning för 3000 kronor. Titta så mycket vi älskar varandra!"

Jag stängde ner sökrutan direkt. Att jag vill gifta mig med Billen handlar varken om "tandblekning" eller "placeringskort". Jag vill inte veta mer om "dansskolor", "grooming" eller "inredning". Jag vill bara veta vilka papper jag ska fylla i för att vi ska få gifta oss!

Effekten denna Google-sökning fick blev slutligen den att jag nu finner mig ännu mer fast besluten att vi minsann ska lägga minimala summor pengar på vårt bröllop. Nollbudget är kanske väl optimistiskt, men ditåt vill jag sikta.

Kanske är det den obstinata tvååringen i mig som tittar fram igen, men helsike heller att någon ska få tjäna pengar på att vi älskar varandra. Så det så!

4 Comments:

Blogger Everydaybi said...

Gå in på Malmö rådhus och fråga. Kyrkbröllop blir dyrare än civil vigsel, eftersom alla väntar sig snofsig hairdo och tjusig brudklänning. Men varför inte googla "vigselförrättare"? Sådana måste ju finnas registrerade. Jag tror inte att det går att förrätta vigsel i WoW annars hade det ju varit rätt så kongenialt 8-)!

30 augusti, 2007 17:44  
Blogger Eibon said...

Faktum är att det förekommit åtminstone ETT bröllop i WoW, då var det vår motståndarsida som stod för det.

Alla lär ha samlats i värdshuset först för att dricka, sedan drog man vidare till den finaste ruinen i spelet.

Sen radade man upp sig och började ceremonin (det finns brudkläder i WoW!)

Sen kom hela min klan, Clan Potestas, och dödade alla.

Tro mej, det har varit på tapeten, men mer i skämtsamma ordalag. Vi skulle inte kunna leva med oss själva om vi sjönk så lågt.

Jag googlade just vigselförättare, Vissa fick jag upp på kommunernas hemsidor, men de flesta var kopplade till *tadam* Bröllopstorget och liknande och tar säkert rätt bra betalt.

Men det ger sig säkert. Kommunernas hemsidor är ett säkert kort. När vi vet lite mer specifikt.

30 augusti, 2007 18:07  
Blogger Everydaybi said...

Men vad underbart. Jag förmodar att värdshusbesöket var det som gjorde det möjligt för er att slå ihjäl hela bröllopsällskapet. Så snopet för brud och brudgum...

Emellanåt undrar jag över var jag får mina konstiga kunskaper ifrån - jag som kommit närmast att stå brud som förlovad när jag var 20-22. Men sedan slog jag upp för jag inte redo för Volvo, vovve, radhus och barnvagn den gången. Tydligen inte nu heller...

31 augusti, 2007 15:46  
Blogger Eibon said...

20-22 är inte direkt giftasmoget i mina ögon, åtminstone inte om jag utgår från mig själv i den åldern. Dock är det så att jag fyller 30 i år och jag tror mig veta att jag hittat rätt efter många turer.

Sen huruvida man absolut måste köpa volvo och vovve för att man gifter sig vill jag låta vara osagt. Förvisso funderar vi på att köpa hund, men vi kör Ford och inte Volvo. :) Och barnvagn lär få vänta tills jag skaffat mig ett vettigt jobb.

Vuxen tror jag aldrig att jag lär känna mig. Även om jag gifter mig och skaffar barn. Och som folk kommer jag aldrig bli hur hårt jag än försöker.

31 augusti, 2007 22:48  

Skicka en kommentar

<< Home