Tentan är avklarad!

Alldeles säkert inte full pott, men jag skulle bli väldigt förvånad om jag inte klarade godkänt.

Vilken tur att jag råpluggade de ekologiska effekterna av försurning, och synd att jag inte lade lika mycket krut på de 16 svenska miljömålen.

Men, men. Dagens signatur får bli Joni Mitchell's "Big Yellow Taxi". Enjoy!

Hekate, min lilla kattprinsessa.

Idag har jag haft migrän, troligen p.g.a att jag nojjat över salstentan jag ska skriva imorgon. När jag till slut bestämde mig för att det mesta satt där det skulle och tänkte det var dags att slappna av föll migränen över mig som en våt filt. Inte mycket att göra mer än att krypa ihop i en boll på soffan.

Då, när jag ligger där och tycker att det mesta är eländigt och trist kryper en liten grå kisekatt in under filten, kurar ihop sig i en boll på min mage, spinner och är varm. Nån vetenskaplig undersökning jag läste om hade visat att kontakt med husdjur sänker pulsen och ökar välbefinnandet. Det är så sant som det är sagt. Katter gör under för humöret.

Därför är jag fullkomligt med på idén som kläckts i Tokyo, att ha ett café där man kan fika tillsammans med katter. Tänk att sitta där med en kopp thé, en bok och en massa mysbollar smygandes omkring. Nästan värt en flygbiljett till Japan bara för det.

Det är snöstorm och nollgradigt.

Planen var att jag skulle gifta mig i ett par cognacsfärgade pumps med öppen tå och kilklack om dryga två veckor. När jag tittar ut just nu verkar det lite som om den planen inte var så genomtänkt som den verkade från början.

Vad gäller alternativplan har jag ingen. För min del är det antingen pumps eller mina doc Martens. Kanske borde börja ställa in mig mentalt på att gifta mig i de sistnämnda.

I övrigt går all min tid och energi åt till att förbereda min första salstenta sedan -96. På torsdag är tanken att jag ska sitta och svettas i 5 timmar för att kläcka smarta svar på vad Mobility Management och Green Urbanism är och kan vara bra för.

Jaja, det ska nog gå bra. Bara det kunde sluta snöa.

Grattis på födelsedagen, kära mamma!

Idag, Skärtorsdag, fyller min mamma år. Stolt som en tupp över att inte göra om förra årets misstag och helt glömma bort det ringde jag henne glatt och sjöng "Ja må hon leva" på telefon. Fint nedskrivet i min almanacka hade jag hennes högtidsdag. För att inte glömma bort. Viktigt, viktigt.

Eftersom mamma firar sin födelsedag på U.S.A:s västkust fick jag vänta framåt kvällningen med mina gratulationer för att inte riskera att ringa och väcka henne mitt i natten. Jag fick dessutom den lysande idén att sms:a min lillasyster i London för att påminna henne utifall hon eventuellt hade glömt det. Svaret jag fick tillbaka fick blodet att frysa till is i mina ådror.

-"Men var inte det igår? Jag ringde henne innan jag åkte."

Va? Vad har jag nu missat? Hur kunde det vara igår? Idag är ju Skärtorsdag, den 20:e mars? Det är Jag, Billen och Linus helt eniga om. Tidigare idag gick vi en runda på stan för att köpa ett påskris och tyckte visserligen att det var lite märkligt att alla affärer var stängda. Å andra sidan är det väl det kollektivavtal är till för, för att även butiksfolk ska få lite ledigt ibland.

Så. Plötsligt begrep jag ingenting, men jag började ana ugglor i den välkända mossen. Min datorklocka har inte gått rätt sedan jag installerade om burken, så den kunde jag inte lita på. Och mamma hade ju inte sagt något när jag ringde och sjöng? Jag bestämde mig för att ringa tillbaka och bringa klarhet i förvirringen. Kan alzheimers komma redan vid 30, och kan det dessutom smitta av sig på en hel familj?

Mycket riktigt. Idag är långfredag, den 21:e mars. Att min mor inte avslöjade det hela för mig när jag ringde är nog det yttersta beviset på kärlek, hon visste att jag inte skulle ta det så bra. Tusen kramar på födelsedagen, till världens bästa, och tålmodigaste mor!

Tur i oturen var det väl ändå att jag fick veta, för annars hade Linus inte fått några påskägg imorron. Hade vår kollektiva amnesi dessutom hållt i sig hade Billen kanske missat att gå till jobbet på Tisdag. Att skylla på att man hamnat i en tidsreva och slarvat bort en dag ter sig inte som en vettig ursäkt till en chef att inte dyka upp på jobbet.

Jag har lurat systemet!

...och det gör mig mycket väl till mods!

Igår läste jag om dollarraset och började allvarligt fundera på att äntligen slå till och skaffa mig I.D Bare Escentuals mineralfoundation. Detta för att på bred front helt undvika råoljebaserade preparat i mitt redan rätt lättirriterade prinsessansikte. Passar bra med min utbildning, min livssåskådning och min hy som helt slår bakut om jag använder fel produkter.

Förra veckan bytte jag Decléor, som utger sig att vara fritt från mineralolja, till Weleda, som jag faktiskt vet bestämt är det. Förutom att jag helt säkert vet att min hudvård är helt vegetabilisk är Weleda dessutom rätt mycket billigare än Decléor. Ytterligare en anledning att "gå antroposofiskt", bli tant enligt mannen i mitt liv.

Så. Hur lurade jag då systemet undrar ni? Jo. Grejerna jag köpte från en webbshop i Chicago gick på knappt 700 kronor med frakt. Samma varor hade kostat ca 1800 kronor från en svensk webbshop och troligen ytterligare hundralappar om jag köpt dom i butik. Jag betalade således mindre än halva priset då jag beställde från U.S.A. Även om pappa tullen bestämmer sig för att lägga på 25% ligger jag ändå kvar under halva priset. Yay!

Nu återstår bara om det är så bra för kinkig hy som alla säger.

Det händer saker just nu...

...men jag vill inte jinxa dom genom att blogga om det.

Kanske är det inte vad jag tror och därför är det nog bättre att vänta och se vad det blir av det. Kanske blir det inget alls, kanske underskattar jag mina möjligheter.

Hursomhelst är det en månad och två dagar tills jag blir Fru. Det förtjänar ett litet glädjeskutt i alla fall. Det och att jag idag bytt ut min 3 år gamla och till döden trötta mobiltelefon mot en ny, piggare och gladare. Shiny!

Huzzah!