Min lillasyster!

Hon är systemvetare och jobbar som projektledare i London. Dessutom är hon det vackraste lilla flickebarn jag vet som går i ett par opraktiska skor.

När jag sitter här i mina randiga långkalsonger och sliter mitt otvättade hår över Jaques Lacans teorier kan jag titta på bilden och tänka "Jag är i alla fall släkt med henne...!"

Kan något uppenbart ointressant...

...vara intressant just för att det inte är intressant?

Kloka ord, för länge sedan glömda.

Idag när jag stod och diskade mindes jag hur min pappa brukade säga till mig "Man ska inte försöka hoppa över hinder man inte är framme vid, för då orkar man inte hoppa alls när man väl kommer fram"

Ändå sitter jag här idag och är som jag är. Hopplöst neurotisk. Om det fanns ett världsmästerskap i att hoppa över hinder man inte var framme vid så skulle jag ha väggarna fulla av guldmedaljer. För varenda liten avklarad sak på min lista poppar det upp en ny grej jag måste komma ihåg att inte glömma.

Vinterdäcken sitter på bilen, helt enligt planerna. Nu måste jag bara komma ihåg att få kollat ringtryck och spårdjup på dem ifall det skulle bli snöstorm nästa vecka. Alla vet att inga, eller väldigt få, däckfirmor har öppet en söndag klockan halv 8. Ändå sitter jag här och tänker intensivt på att komma ihåg att INTE glömma det!

OM jag sedan mot förmodan skulle glömma att tänka på att inte glömma att få det fixat kommer jag genast istället att tänka på att jag inte får glömma att jag måste packa innan vi åker. Och att jag måste skriva färdigt hemtentan. Och gå på seminariet. Och skriva ett reaction paper.

Det absurda i det hela är att det är mer än två dagar kvar att greja allt det där på, seminariet är t.o.m schemalagt, ändå tror mitt stackars lilla förvirrade psyke att allt kommer falla i total glömska om jag inte sitter och tänker konstant och koncentrerat på ATT jag ska göra det.

En tröst är dock att det verkar som om de flesta människor är mer eller mindre tokiga, på sitt eget patenterade sätt. "Utan tvivel är man inte klok", som Tage Danielsson så klokt sa.

Jag tror att min hjärna behöver lite förströelse. När man är upptagen med att spöa ogres i en datorgenererad låtsasvärld har man inte tid att repetera hopp över hinder som ligger flera dagar fram i tiden.

Häpp!

Projekt i vardagen och maskhål.

Jag går och lurar på om vårt hus ligger i någon form av spricka mellan dimensioner. Vanligtvis tror jag mig ha oändligt mycket tid att hinna med allt det där jag måste, bara för att plötsligt drabbas av insikten att det är hög tid att gå och lägga sig utan att jag ens hunnit med hälften.

Den enda rimliga förklaringen är att jag bor bland en samling maskhål som då och då suger bort godtycklig mängd tid från min dag. En kvart hit och 20 minuter dit. Inte tillräckligt mycket åt gången för att jag ska märka det när det händer, men ändå tillräckligt mycket för att ekvationen inte ska gå ihop när klockan närmar sig tolv.

Helgens projekt är att sätta vinterdäck på bilen. Vanliga människor kommer hinna tvätta den, vaxa den och klippa häcken också. Men här i min tidsreva får jag vara nöjd om jag hinner få på dubbdäcken innan det är dax att köra norrut.

Semester och Halsfluss.

Vi ska få semester!

Visst, jag får jobba som en bäver för att hinna skaffa mig ett så pass stort försprång att jag kan ta mig 3 dagar ledigt när Linus har höstlov. Ute i stora världen kallas det kompledigt, men eftersom jag lever i min studentbubbla i drygt ett år till kallar jag det: sem-est-er.

Smaka på ordet: sem-est-er...!

Eftersom Billen gick och ådrog sig Stortyska Halssjukan dagarna innan den gångna sommarens enda semestervecka ska det bli minst sagt trefvligt att kanske ta igen det en utebliven halsodling och en lumbalpunktion illvilligt stal ifrån oss vecka 32.

Vi ska åka till Stockholm! Stockholm är en stor, stor stad, mycket större än Staffanstorp och t.o.m större än Lund! Stockholm har flera olika museer och massor av roliga affärer. Och så pratar dom som bor där lite underligt.

Först ska jag ta mig an min bok om maktstrukturer i arkitekturen. Läsa flitigt som en professionell student. Sen ska jag springa till bokhandeln och skaffa mig en guidebok och en parlör!

Det har kommit till min kännedom att...

...det 2005 spelades in en TV-serie i U.S.A där flera av mina husgudar inom skräckfilmsgenren tilläts ha ett finger med i spelet.

Serien heter "Masters of Horror" och blotta vetskapen om att den finns får mitt lilla flickehjärta att slå dubbla slag.

Första avsnittet säsong ett heter "Incident On and Off a Mountain Road" i regi av Don Cosarelli. Herr Cosarelli är mannen bakom Phantasm-filmerna (som jag inte sett, fast jag kanske borde).
Han kan även ta åt sig äran för "Bubba Ho-Tep", en film jag minns enbart för att Bruce Campbell gestaltar en åldrande Elvis som försöker bekämpa det ondsinta egyptiska väsen som hemsöker ålderdomshemmet han bor på. Och det är inte så illa det!

Mest nyfiken är jag dock på avsnitt nummer 6 "Homecoming" i regi av Joe Dante ("Gremlins" och "The Howling"). Här ställs amerikanska armen inför det besvärande faktum att döda soldater vaknar och återvänder hem.

Vidare står favoriten Dario Argento bakom avsnitt 4 "Jenifer". Kanske är det så att en fanboy-girl som jag är extra lättflörtad, men jag kommer definitivt göra allt som står i min makt för att lägga vantarna på serien. Säsong 2 börjar sändas i U.S.A den 11 november. Allt som allt kan jag se fram emot minst 26 avsnitt koncentrerad livsglädje.

Plötsligt ter sig vintern inte så mörk och trist längre!

En blogg!

Det säger dom att man ska ha.

Som vanligt är jag inte först med det senaste, utan sist.

Ibland är jag inte ens sist, utan så långt efter alla andra att det som är fullkomligt jätteute nästan börjar bli inne igen.

Nåväl.

Vad det blir av det hela får väl framtiden utvisa.

A.